För en ny svengelska

OK, så innan vi börjar så är det väl bra att påpeka att resten av den här texten är skriven utifrån perspektivet att svenska ska finnas kvar. Det kanske inte är så genomtänkt. Det kanske vore rätt så sunt för mänskligheten att ha färre språk. Från Babylon till Babylon. Engelska ligger ju närmast till hands eftersom det dels är världens mest talade andraspråk, och dels är mer likt svenska än vad ex vis finska eller kinesiska är. Men efter brexit så är jag rätt opepp på engelska. I alla fall, huruvida det vore bra eller dåligt om svenska dog ut får bli en saga för en annan kväll; det här är skrivet utifrån perspektivet att svenska ska leva vidare som språk.

Det finns en sorts lånord som kallas för “kodväxling” och det är att man helt sonika byter språk in the middle of the sentence sådär som jag just gjorde. Det kan vara för flera meningar, för en enstaka fras, eller bara ett enstaka ord. Tekniskt sett räknas kodväxling också som en sorts lånord men jag kommer vara lite parafyletisk här och använda “lånord” för dom andra sorternas lånord, för jag vill prata om dom separat från kodväxling.

Ord som “leddar” eller synonymen “lysdioder” är ett exempel på ett låneord som inte är kodväxling. Du har svensk pluralisering och uttal. Fint så.

Så här tror jag att det är:

Kodväxling gör att ett språk dör. Ja, jo, vi har överlevt det tidigare. Franska, som var det heta trendspråket på sjuttonhundratalet. Vi har massor av lånord från den tiden (paraply, trottoar, toalett) men det var också en massa kodväxlande som folk snobbade med. Så det är inte helt kört, men kodväxling är ändå hot mot ett språk.

Lånord däremot gör att ett språk växer och trivs. Vi behöver inte vara rädda för lånord. Försvenska dom rejält bara. Skriv “äh, jag bejlade” om du avvek från en fest till exempel. (Medan kodväxling skulle vara att säga “I bailed”.) Att ta in mycket lånord hjälper oss också att minska på kodväxlingen.

Svenska blir påverkat av engelsk grammatik också. Jag är inte jättepepp på det. Förlagen stoltserar ofta med “nu i ny fräsch översättning” även när den nya översättningen är mycket sämre. (Ibland är det av rättighetsskäl som dom behöver göra nyöversättningar, eller bara ren och skär hjulåteruppfinningslusta.)

Ja, ja. Jag vet att det här är en av mina största 180°-svängar. Jag brukade vara jättestingslig med bokstaven “j” framförallt, eller “w” och “z” också för den delen. Ord som “mejl” och “tejp” och “intervju” var det värsta jag visste. Sen pluggade jag lingvistik och nu är jag dum i huvet och har fått för mig att dom försvenskningarna var något bra. Målet är inte att representera engelskan direkt. Då kan jag likagärna kodväxla (vilket var vad jag gjorde när jag försökte säga “jeans” och “juice” mer engelskt). Målet är att hitta ett ord för ett visst begrepp, och då finns det många strategier som alla är bra:

gräva upp ett gammalt begrepp och ge det en ny innebörd

göra ett översättningslån (att översätta del för del, typ “fjärrsyn” för “television” eftersom tele betyder fjärr och vision betyder syn)

mynta ett nytt ord med en logisk innebörd (typ läsplatta eller rollperson)

helt hitta på nåt nytt ord. typ tril eller skvalm eller nåt annat som låter svenskt.

eller då försvenska ett utländskt ord! som tejp, paraply, trottoar, bejla osv

Blanda dom vilt! Många ord = bra!

Lycka till!

The piano-playing fish

180s